confessiontime

Den här bloggen handlar om mitt liv och allt vad det innebär. Det är rått, mörkt och många gånger fullständigt vidrigt. Men det finns naturligtvis ljusa stunder, vackra människor och kärlek. Jag vill bara skriva rakt upp och ner, alltihop.

Min livfilosofi är "när livet är hårt - var hårdare". Vilket innebär att man lämnar människor innan man själv blir lämnad och man litar inte på någon, inte fullt ut.

Jag har inte valt det, det är så livet har format mig. Man pratar inte om saker man mår dåligt av, man får aldrig visa sig svag för då blir man nertryckt. Tårar är det största tecknet på svaghet. Även att säga att du älskar människor.

Därför tänker jag vara anonym. Jag jobbar på det, men är inte redo ännu att blotta mig så mycket som jag tänker göra här. Jag vet att öppna mig är en början. Det här kan vara en vändpunkt i mitt liv.

Med det säger jag tack och hej - leverpastej!